RebeccaMariaAronsson

försökt att inte se,

velat låtsas som ingenting,

men nu när det förhoppningsvis snart är över,

nu har jag jag förstått att det är en del av mig,

ja, sjukdomen är ju jag,

eller inte "jag",

men jag får allt inse att jag får ha det i åtanke när jag gör saker,

tänk att jag ändå av alla blev "träffad" i sjukdomslotteriet.
men på sjukhuset så träffar vi föräldrar till andra "cancerbarn" 
vissa av dom har fått ligga inne i flera månader, 
då borde jag väl egentligen inte klaga?
och jag har det ju bra annars,
föräldrar som på sitt vis håller ihop,
vänner och familj som verkligen finns där även när jag inte ber om det,
Världens Bästa Pojkvän som jag måste banka vett i så han förstår att han är värd så mycket mer än vad jag kan ge,

jag har Pengar så jag klarar mig, 
och allt annat man kan tänkas behöva, 
det är då bara hälsan som jag får kämpa med, men har jag allt annat är det väl värt det antar jag.

jag hoppas bara jag blir bättre fort. 
nu ska jag se men in black,

kan den utantill men då gör det inget om jag skulle råka somna eller så,

bye bye people!