Dag 1 - Presentera mig själv
Ja vem är jag?
Jag heter Rebecca Maria Aronsson och föddes den 3:e oktober 1993, till skillnad från min syster så gick det fort, och jag skrek och skrek hela tiden..
som liten var jag mycket busig och lärde mig väldigt fort, vid sex månader ställde jag mig upp alldeles själv och när jag var åtta månader tog jag mina första steg. jag hade väldiga problem med öroninflammation om och om igen tills nån gång i sjuan då dom opererade mig och sen dess har jag bara haft ont vid förkylning.
Jag kan ärligt säga att jag var en jobbig unge när jag var liten, jag hade alldeles för mycket energi och alldeles för lite att göra. samtidigt var jag lilla Rebecca som alla ändå inte kunde annat än tycka om, speciellt på mammas sida av släkten där jag var yngst. Jag var duktig i skolan, särskilt i matte, det var alltid mitt favoritämne som liten, men jag gjorde inga läxor förrän tidigast i sexan, jag hade många vänner men alla gick på samma skola, det var sällan jag umgick med någon som inte gick på samma skola som jag eftersom jag på nåt sätt alltid har vart blyg för nya människor, det märktes inte lika mycket när jag var liten men mellan 2007 och 2009 så var jag nog så blyg det gick att bli.
När jag gick i sexan så blev jag mobbad, inte för mitt utseende eller för hur jag var som person nej, jag var kompis med den som var "populärast" och vi gillade samma kille, bara det lilla gjorde att killen och kompisen fick nästan alla emot mig, det var jobbigt då, men nu ser jag det som en lärdom om hur livet kan vara,, efter det så har jag aldrig gjort någon illa varken fysiskt eller psykiskt om den personen i fråga inte har sårat mig först för i sådana fall kan jag dra till med de mest elakaste kommentarerna som jag sedan alltid har ångrat att jag sagt.
Under sjuan fick jag en hejdlös tandvärk, FYRA gånger! jag fick utskrivet antibiotika varje gång men när tandläkarna hade fyllt fyra döda tänder så insåg dom att något måste vara fel, dom gjorde en röntgen och såg att även benet i underkäken var dött, så jag fick åka ner till Halmstad och ta ett prov för en cysta hade dom fattat att det var, så dom var tvungna att ta ett prov för att se om den var god- eller ondartad. veckan efter åkte vi till Grekland och hade de två härligaste semesterveckorna någonsin! vi fick vänta hela sommaren på svar från sjukhuset men vid skolstarten fick vi svaret att vi skulle åka till östra sjukhus och att sen se att det stod Barncancercentrum på dörren fick det att brista inuti mig. när doktorn sedan berättade att det var cancer, E.W.I.N.G sarkom hette den, jag har blockerat resten av samtalet men minns att både jag och mamma grät, pappa och syster satt mer och höll det för sig själva men jag kan nog tänka mig vad dom tänkte, det vi alla tänkte, Rebecca kommer dö. När läkaren sen sa att det fanns medicin till det så tvekade jag inte en sekund för att acceptera den.
Jag fick medicinen i tre dagar var tredje månad jag har även blockerat det minnet men jag minns hur illa jag mådde, spydde dygnet runt inne på sjukhuset och åt ingenting. medicinen hjälpte i början men det hjälpte inte helt så dom opererade mig, bytte ut hela underkäken och sånt, sen fick jag även strålning och ännu mer cellgifter.
sen så trodde vi att jag var frisk i ett helt år men då märkte jag att jag hade väldigt ont i knät och sen så fick jag jätte ont i ryggen och åkte in akut, det var cancer på båda ställena och jag fick först tömma lungorna på vätska och sen så fick jag medicin mot det igen. i somras så opererades jag igen, på båda ställen men i knät försvann inte allt så jag fick strålning där med, och nu har det även kommit till lungorna men jag har redan fått de olika sorterna av behandlingar som finns så jag testar nu ett par tabletter och får se om det fungerar.
Sjukdomen har inte bara vart dålig utan jag har ju formats som person av det, jag ser inte livet längre som något självklart och försöker nu leva som om varje dag vore den sista samtidigt som jag jobbar så hårt jag kan och orkar för ifall jag får uppleva framtiden, och om jag inte gör det så tror jag på faktumet om att jag har format människorna i min omgivning så att dom kommer göra stordåd i framtiden. och jag vill inte heller att man ska sörja min död utan hylla mitt liv, för mig är alla andra viktigare än jag och jag vill inte att någon skall tycka synd om mig utan se istället det som är bra med mig..
Hoppas att niförstår lite mer om hur jag var och är.
xoxo Becca!
Det var jätte bra skrivit, becca. Grymt! De som inte vet så mycket om dig kan förstå precis vem du är nu. Jätte bra förklaring. Och jag tycker som du, att man skall leva varje dag som den sista. Jag menar, man behöver inte vara sjuk för att dö, det kan ju hända en olycka osv. Man vet aldrig när dödsängeln är i farten. Jag hoppas bara att den inte kommer för tidigt.
Kram på dig, älskade syster
Mkt bra skrivet! Det där med för mkt energi är nog ett släktdrag. Jag var själv en sån jobbig unge så fort jag lärt mig att gå.
Jag har nog inte velat förstå de faktum att du har cancer för texten fick mig att fälla tårar. Jag tycker så himla mycket om dig, vill inte att något illa ska hända dig.
Du är en sån fantastisk person, så förbannat klok att jag blir avund. Nu saknar jag dig ännu mer, jag vill hitta på något riktigt roligt när du och jag mår bättre. Kan vi inte ha lite julmys någon dag, och kanske en annan dag spela sims tsm? Vad som helst i stort sätt, du har säkert massa kloka idéer :)
Kramar!
håller med erica, jag har inte riktigt velat förstå att du har cancer, därför satt även jag och grät när jag läste detta, och de gör de inte bätte av att jag kollar på my sisters keeper! du är störtskön rebecca!! jag blev också mobbad i samma vända som dig, ungefär för samma sak, fast samtidigt inte allt för samma sak, men jag fick också alla emot mig, idag vill jag bara vända mig om och skratta åt dom allihop!! gillar dig tjejen<3 myycket
Ärligt rakt och fint skrivet. Ingen behöver undra längre. Bra Rebecca. Klart du övervinner detta. En tjej som ställde sig upp vid 6 månader och gick vid 8.....henne tar INGET kol på. Var säker på det!!!!! HEJA tjejen!!!!
