Minns tillbaka..
Det var jobbigt de första dagarna i skolan när hela klassen, eller ja, hela högstadiet visste, Jag betedde mig som vanligt men många började behandla mig annorlunda.
Man kanske tror att det inte var så farligt men försök själva leva er in i min situation, liksom när ingen pratar med dig för att dom inte visste vad dom skulle säga, det var jättejobbigt, jag var ju fortfarande samma Rebecca, bara för att jag hade en tumör i mig så betydde det inte att jag hade förändrats som person.
Men tillslut så fattade dom nog det för dom började behandla mig som den ag är mer och mer med tiden fast det gick aldrig helt över. Det var sällan någon "småbusade" med mig som med alla andra, Jag hade ju på något sätt blivit "cancertjejen" trotts att jag gjorde allt för att det inte skulle bli så..
När jag började gymnasiet så blev det något bättre och enklare.
Jag var ju för tillfället "frisk" så jag kunde berätta att jag hade HAFT cancer och sen när den kom tillbaka så berättade jag såklart direkt men då var jag inte "cancertjejen" utan "Rebecca som tyvärr fått cancer" En helt annan titel fast det försvann ju inte helt.. men jag blev mer uppskattad som person av mina nuvarande klasskamrater. Inte för att mina gamla var helt hemska men nu slipper jag nästan helt de där "medlidsamma" blickarna som jag ofta fick på min gamla skola, som om dom bara var snälla för att det var "synd" om mig.
Nu får jag nästan aldrig de där blickarna utan jag får "sanna" blickar, och det är ingen som är snäll för att jag är sjuk utan dom behandlar mig "ärligt", som den jag är (tror jag).
Jag är ju faktiskt som alla andra, jag förstår att folk inte vet hur man skall behandla mig, och hur mycket man får prata om "DET" men jag är helt öppen med allt,
Hur behandlar du en som är förkyld? När den personen kommer tillbaka till skolan går du då tyst och inte vet om du får nämna förkylningen eller inte? nej jag trodde inte det heller, så varför behandla mig annorlunda?
Okej, min sjukdom är typ "dödlig" men jag är inte för tillfället döende? jag har inte gett upp och kommer väl inte ge upp än, jag har mina dagar då jag funderar på det men jag vågar inget annat än att stanna kvar på jorden..
Så nu fick jag ut lite känslor här, men jag tyckte att folk behöver veta ibland att jag är en helt vanlig person det är bara när jag ligger på sjukhuset (och knappt då) som jag ser mig själv som "sjuk".
Det var allt för stunden, HEJ DÅ!
Oj vad fint du skriver du får mej att gråta för du är verkligen den där underbara tjejen som jag tycker så mycket om. Stor KRAM från moster
Oj vad fint du skriver du får mej att gråta för du är verkligen den där underbara tjejen som jag tycker så mycket om. Stor KRAM från moster
Jag fattar inte varför kommenarerna blir dubbla??
becca det du skriver är så rätt. jätte fint verkligen, stor kram
Åh, du söta Rebecca med de vackra ögonen. Visst är det precis som du skriver...ibland vet man kanske inte hur man skall tackla detta med cancer sjkdomen...Jag har ju själv syskon som har blivit drabbade och bara själva ordet Cancer är så laddat Det är synd att det är så och det är så fel för cancer drabbar så många nu för tiden och man kanske talar alltför sällan om alla de som blivit fri från denna sjukdom. Jag hoppas att du aldrig kännt att jag varit överdrivet medlidsam med dig på grund av din sjukdom, utan jag har kramat om dig och velat sitta bredvid dig en stund (när vi träffats hos din mormor) för att du är så go tjej och det är klart liiiiiite för att jag känt j-vla sjukdom bort med dig....
FORTSÄTT att vara JUST som du är Rebecca, för du har PRECIS RÄTT inställning. Det är ju också sådana som du som det går bra för GLÖM INTE DET.. så..HEJA HEJA REBECCA!!!!!
varm kram från mig...
skrev en kommentar men den kom inte in...Skriver på nytt men jag hoppas att min kommentar inte kommer in två gånger som Ankis gjorde
"Lilla söta Rebecca med de vackra ögonen. Du har helt rätt när du skriver att många av oss har svårt att tackla denna sjukdomen. Jag vet ju själv, har syskon som blivit drabbad. Bara ordet cancer är så laddat och det är så synd för det är så många som blir drababde och så många som blir fri från sjukdomen så det borde ju vara en helt naturlig sjukdom, egentligen, precis som du säger. Det finns ju så många svåra sjukdomar så varför har just cancer blivit så laddat? Jag hoppas att du inte kännt, då vi träffats, att jag varit överdrivt medlidsam, utan när jag kramat om dig eller kommit och suttit bredvid dig en stund, då vi setts hos din mormor har ju berott på att du är så go tjej...men det är klart, liiiite har det varit en försvinn j-vla sjukdom, tanke hos mig då jag suttit bredvid dig en stund, och jag hoppas att du kännt det.
Du har alldeles rätt inställning och tänker kloka tankar om din cancersjukdom och det är också därför du kommer att gå fri från den. VAR SÄKER PÅ DET..så HEJA HEJA REBECCA...fortsätt med detta. GIRLPOWER!!
varm kram från mig
ser att bäggge mina kommentarer kom in. Aj då!...du kan ta bort den ena, om du vill.
Älskade lilla goa Becca bus. Det finns ingen som du
jag håller med dig att man inte ska ge upp fast man
ibland kan ha svarta dagar. Se framåt på vad det kan
finnas bakom nästa hörn och jag hoppas att du har
förtroende så att du kan tala med mig om vad som hellst har vi kommit överens att ingen ska ha koll på
vad vi har talat om så stannar det hos mig. Kram på
dej och ha det så gott Mormor
Mycket tänkvärt skrivet och väldigt bra att du "säger ifrån". Din identitet är självklart inte cancer, så varför ska du behöva behandlas som om den vore det.
Du är en helt vanlig tonårstjej med allt vad det innebär, som förvisso äger en större mognad och ödmjukhet än många jämnårig pga det du har gått och går igenom.
Du är förmodligen inte ensam av att ha drabbats av elände heller, även om det finns olika grav av hemskheter. Hur som helst, är väl vi alla "vanliga" men olika omständigheter kan ha gjort oss "ovanliga" i vissa avseende. Nä, det är viktigt att se till HELA människan och behandla den med respekt utifrån de behov de har. Med det menar jag att du är du oavsett cancer, men pga av din cancer kanske du ibland har andra behov än den som är frisk. Dock är jag övertygad om att du låter oss veta om/när det är så och då finns vi där för dig.
