Rebecca i psykologin
Men vanligtvis känns allt såhär..
Jag fick en kommentar där det frågades om min deppighet hade blivit botad, men det kan den inte, eller kanske men det är lång att komma ända dit och det finns EN person som skulle kunna hjälpa till men det är inte det lättaste det heller... jag får nog leva med deppigheten, typ passa in "anfallen" när ingen är i närheten och även försöka arbeta runt det liksom veta att det finns där, några kilo som hela tiden drar i migmen som jag fösöker gå ifrån fast det är omöjligt..
Ja just det, slut på lkagomäl och deppigheter som ändå inte är något intresant för er att läsa ändå.. Kram på er och må era sinnen vara fulla av era drömmar och framgångar.
Glöm inte attt ställa frågorna på denna -->bloggen<-- där kan ni även be om råd
Tack söta du! Jag hör av mig om det behövs! Du är snäll!! Tänk på dig själv, du är viktig!! Kramar i massor!
Vad skönt att se att du är hemma igen. Kram på dig
Du skall skriva om ALLT Rebecca...om både din deppighet och din glädje, om precis det känslo tillstånd som du befinner dig i när du skriver. Detta är viktigt och vi vill ju läsa allt du vill skriva. INGET är betungande för oss, glöm INTE det. Var dig själv hela tiden...det är SÅ vi vill ha dig, våga vara den du är och våga visa dina olika sidor, sorgesam när du känner att du är det, deppig när du är det men även glad och busig när du är DET. OCH glöm ej bort en viktig sak; Vi ÄLSKAR dig Rebecca, precis som den tjej du ÄR
Dina bilder är så fina..även om det är känslosamt att se dessa motpoler. Men fina, mycket fina bägge två bilderna.
Varm kram
Kram på dig, fina Rebecca!!
Jag tänker på dig . Massor med kramar.
