Dag 8 - Ett ögonblick
Alltså jag har inte riktigt fattat vad man ska skriva på denna, Ett ögonblick, så jag tolkar det som att jag ska skriva om ett ögonblick som betyder mycket för mig.
Det var en lördag tror jag, eller i alla fall en helgdag. Mamma tjatade på morgonen att jag skulle klä på mig, och tillslut så gjorde jag väl det, kom ihåg det att det var precis när vi upptäckt att jag hade cancer. helt plöttsligt kom två personer in i hallen, dom bad mamma sätta nånting för mina ögon så jag inte kunde se någonting. Jag blev väldigt chockad över vad som hände, men samtidigt som jag blev lite rädd så var jag ändå nyfiken över vad som skulle hända, De två nästan föste mig ut ur huset och in i en bil. bilen körde runt och runt, så att jag inte skulle veta vart vi åkte, sen stannade den, så fort jag kom ur bilen fattade jag ändå var jag var, jag vet lixom känslan av att gå på det gruset och hur det låter i den ladan, dom satte mig på en stol och tog av blindfållan. dom pekade på två kroppar som låg och såg döda ut och anklagade mig för att ha mördat dem, dom hade till och med BILDBEVIS och visst det såg ut som jag bakifrån med min svarta tröja som var min favorit under den tiden. jag höll en kniv på bilden på väg till att döda, jag försökte komma undan och om jag minns rätt slå släppte dom mig tillslut, då fick jag massa kramar och presenter istället, det var tillexempel då som jag fick min Giraff som jag verkligen Älskar.
Det var en lördag tror jag, eller i alla fall en helgdag. Mamma tjatade på morgonen att jag skulle klä på mig, och tillslut så gjorde jag väl det, kom ihåg det att det var precis när vi upptäckt att jag hade cancer. helt plöttsligt kom två personer in i hallen, dom bad mamma sätta nånting för mina ögon så jag inte kunde se någonting. Jag blev väldigt chockad över vad som hände, men samtidigt som jag blev lite rädd så var jag ändå nyfiken över vad som skulle hända, De två nästan föste mig ut ur huset och in i en bil. bilen körde runt och runt, så att jag inte skulle veta vart vi åkte, sen stannade den, så fort jag kom ur bilen fattade jag ändå var jag var, jag vet lixom känslan av att gå på det gruset och hur det låter i den ladan, dom satte mig på en stol och tog av blindfållan. dom pekade på två kroppar som låg och såg döda ut och anklagade mig för att ha mördat dem, dom hade till och med BILDBEVIS och visst det såg ut som jag bakifrån med min svarta tröja som var min favorit under den tiden. jag höll en kniv på bilden på väg till att döda, jag försökte komma undan och om jag minns rätt slå släppte dom mig tillslut, då fick jag massa kramar och presenter istället, det var tillexempel då som jag fick min Giraff som jag verkligen Älskar.
Alltså har man fina vänner eller har man fina vänner!? Ja det "Ögonblicket" Betyder mycket för mig och jag lär alltid minnas det. Tack mina fina vänner som var där och låtsads som att jag hade mördat Anton och Kiffe, haha Det var Nanna som dom hade tagit kort på med kniven i allra högsta hugg!
Skriv era tankar och kommentarer så är ni snälla :)
Trackback
